I morgen tager jeg hul på min sidste uge af studiet. Tiden er fløjet afsted, men jeg har heldigvis rygsækken fuld af gode minder. Vi arbejder lige nu hårdt på vores gruppeprojekter, som udgør 40% af vores samlede karakter. Vi har travlt, men heldigvis er jeg i en god gruppe, hvor vi både kan arbejde
«Goodbye chela». Hadde noken sendt eit skikkelig smask og ropt «hola bonita» etter meg på gata i Norge, hadde eg trudd dei var heilt tullerusk. I Nicaragua vart det min første vesle kulturkræsj. Som jente blir ein nemlig vurdert opp og ned av mannfolka ein ser på gata, om dei er ti år eller 55.
Idag är det fredag. Vi i spanska 2 gör slutuppgiften i didaktik, hålla en lektion på 45 minuter för spanska 1. Jag har precis haft min lektion, det gick fint. Jag och Stian hade tre elever. Vi lyssnade på Manu Chao och pratade om musik. Det är skönt att vara klar med didaktiken. Den skriftliga
